- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
73

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VII.

I den stunden började det under tre dagar icke
tystnande skrik, som var så ohyggligt att det väckte
fasa även fast det dämpades av två stängda dörrar.
I samma minut som han svarade hustrun förstod han
att han var förlorad; ingen återvändo gavs, slutet, det
absoluta slutet var kommet, och ännu var tvivlet inte
hävt, det var och förblev tvivel.

— U! uu! u! skrek han i olika tonfall. Han hade
börjat skrika: Nje chatju (jag vill inte) och fortsatte
att skrika på bokstaven u.

Alla dessa tre dagar, under vilkas förlopp tiden inte
fanns för honom, sparkade han i den svarta säcken,
som en osynlig, okuvlig makt hade stoppat ner honom i.
Han fäktade som den dödsdömde vrider sig i bödelns
händer, fast han vet att ingen räddning finns; och med
var minut kände han att han trots allt motstånd kom
närmare och närmare det han fasade för. Han kände
att hans marter bestodo dels däri att han sjönk i det
svarta hålet och dels och mest i att han inte kunde
komma igenom det. Vad som hindrade var hans
uppfattning att hans liv varit ett rätt liv, det höll honom
fast och släppte honom inte framåt och vållade hans
ohyggligaste kval.

Plötsligt stötte honom en osynlig kraft i bröstet
och i sidan, andan förgick honom alldeles, han tumlade
ned i hålet, och där borta i ändan av hålet lyste något.
Det hände honom detsamma som det brukar hända en i
en järnvägsvagn, då man tror att man åker framåt,
men åker bakåt och plötsligt upptäcker den verkliga
riktningen.

»Ja, alltihop var fel», tänkte han, »men det gör
ingenting. Det kan rättas, det kan... Rättas hur?» frågade
han sig och tystnade plötsligt.

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free