- Project Runeberg -  Ivan Iljitj' död /
43

(1929) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja... det är en förändring.

Men hur än Ivan Iljitj sedan försökte leda in
samtalet på sitt utseende vägrade svågern att återupptaga
ämnet. Praskovja Fjodorovna kom hem, svågern gick
in till henne. Ivan Iljitj stängde dörren i lås och
började se sig i spegeln — först en face, sedan i profil.
Han tog ner en fotografi av sig själv och hustrun
tillsammans och jämförde porträttet med vad han såg i
spegeln. Förändringen var oerhörd. Därefter kavlade
han upp rockärmarna till armbågen och synade armarna,
drog så ned rockärmarna igen, satte sig på en ottoman
och blev mörk som natten.

— Det går inte an, det går inte an, sade han sig,
gick bort till bordet, slog upp en ämbetshandling och
började läsa. Men han kunde ej. Han öppnade dörren
och gick ut i salen. Förmaksdörren var stängd. Han
smög sig på tå fram till den och lyddes.

— Nej, du överdriver, sade Praskovja Fjodorovna.

— Överdriver? Du märker det inte, men han är en
dödsdömd man — se bara på hans ögon. Inte en gnista
liv i dem. Men vad är det med honom?

— Det vet ingen. Nikolajev (det var den vanliga
doktorn) har sagt något, men jag vet inte vad.
Lestje-titskij (det var den ryktbara doktorn) har sagt
motsatsen ... i

Ivan Iljitj gick in till sig, lade sig och började tänka:
njuren, vandrande njure. Han drog sig till minnes allt
vad doktorerna hade sagt, hur den lossnade och
började irra omkring. Och i inbillningen försökte han
fånga den där njuren, hejda och sätta fast den; det
var ju så litet som behövdes, tyckte han. »Nej, jag
skall fara till Peter Ivanovitj än en gång.» (Det var
vännen, som hade en doktor till vän.) Han ringde, sade
till om att hästen skulle spännas för och gjorde sig
i ordning att fara.

— Vart ämnar du dig, Jean? frågade hustrun med ett

43

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:54:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/iljitj/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free