Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väggarna täckta med gyllene hängen. Och emellan smärta pelar-rader ser man ut i en underbar,
härlig trädgård. Där flyga fåglar omkring med sång, där sorla springvatten i ständig glädje. Där
växa blomster, röda och hvita, och å höga stänglar lyfta sig drömmande, dunkelblåa kalkar.
I sju år lefde Sven och féen Silfverklar i det skinande slottet ofvan skyarna, i en lycka, som
var större än att den kan sägas i ord.
Sju år hade gätt. Då sutto Sven och féen Silfverklar en afton på klippans brant, de sågo ut
öfver det vida hafvet, som speglade stjärnorna. Och féen Silfverklar sade:
»Nu vill jag förtälja för dig hvarifrån jag kom, när du såg mig på den förtrollade flottan. Långt
borta i hafvet, där solen går ner, ligga några öar. Människorna kalla dem Drömmarnas öar.
Men de ha också ett annat namn. Hvarje afton, i solnedgången, sänkas dessa öar ned till
jord-brynet, men när solen går upp, lyftas de åter emot stjärnorna. Där finnes ej det ställe på jorden,
som kan förliknas vid dessa öar. Öfver en af dem råder jag. Här kallas jag Silfverklar, men mitt
rätta namn är Stjärneklar. I sju år har jag här lefvat med dig i glädje och sällhet. Ar du nu redo
att följa mig ditbort till de fjärran öarna?»
»Ja», sade Sven, »jag är redo.»
De gingo ned för bergets branter, de kommo till en vik, väl dold af öfverhängande klippor.
Där låg den förtrollade flottan, gungande på böljorna. Sven och féen Stjärneklar gingo ombord på
det största af skeppen. Och strax hissades alla segel liksom af sig själfva, och skeppen gledo ut
på hafvet, styrda af osynliga händer. Och fastän hafvet låg lugnt och blankt, stodo de hvita
silkesseglen fyllda af vind. De seglade framåt på det vida stjärnljusa hafvet. v
»Före soluppgången äro vi framme», sade féen Stjärneklar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
