Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
DE SÄRSKILDA STATIONERNA
G. Hogner, som ända från verksamhetens början följt densamma
med varmt intresse.
Det var den första stora minnesdagen för verksamheten i
Stettin. Man kunde nu fira svensk högmässa i rättan tid och ordna
arbetet efter eget behag i de svenska rummen, som genom bidrag
av fastboende på platsen ocli från vänner i hemlandet blivit
prydligt inredda. Och sjömansprästen kunde som underskrift till
invigningsdagen sätta orden: »Våren frimodiga och arbeten, ty jag
är med Eder, säger Herren Zebaoth; från denna dag skall jag giva
välsignelse.» (Haggai k. 2, vv. 5, 20.)
I Stettin är det övervägande antalet fartyg segelskutor. I
Nord-sjöhamnar och längre bort lia dessa mer eller mindre
undanträngts av ångbåtar. De förra, som äro helt beroende av väder
och vind, stå sig ej i konkurrensen och måste ofta ge vika för den
snabbare och säkrare ångaren. Det kan ju synas som om detta
ur vårt arbetes synpunkt vore likgiltigt, men så är det dock icke.
Segelskutan stannar vanligen längre tid i hamn och det är större
möjligheter för sjömansprästen att bliva bekant med folket
ombord. Ångaren söker bli av med sin last på kortast möjliga tid
och ger sig av igen, sorgfälligt undvikande att ligga stilla över en
söndag. Dels äro hamnavgifterna dryga, dels är tiden dyrbar. En
dag i förväg färdig kan betyda mycket i denna konkurrensens
guldålder. Vidare är det en ganska märkbar skillnad på
skutornas och båtarnas besättningar. På våra gamla hederliga
segelskutor råder ännu ofta ett patriarkaliskt förhållande ombord.
Alla äro kanske från samma hemtrakt, och »gubben» (som
kaptenen alltid benämnes, han vare gammal eller ung) är som en far
för allesamman. Visst är det disciplin ombord också där, och så
måste det vara. Men avståndet mellan kajuta ocli skans
(manskapets rum) är på segelskutor ej oöverkomligt långt. Man går
gemensamt till kyrka och läsrum, gemensamt på uppköp.
Kaptenen är lugn och trygg, som om lian med sin person ville säga:
»Gud har icke skapat någon brådska». Det gör, att det vilar
stillhet och ro över segelskutornas folk.
För ångbåtarna är det sällan möjligt att utvälja
besättningsmän. De få mönstra ombord vad som bjuder ut sig. Därför
händer det, att manskapet blir sammanrafsat, och att dåliga element
komma med, som ofta bli de bestämmande bland kamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
