Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306-
bönder; huru svårt och till en del hur omöjligt skulle det ej
fälla sig för dessa, att till den grad tillegna sig ett annat folks
tungomål, att de på detsamma kunde lära sig deras
kristendomskunskap och fatta så abstrakta, höga och vigtiga
lärdomar genom främmande lärare och en främmande lärobok!
"Får kärleken till deras fäders språk ej göras dem till
förebråelse", så kan och bör den förevitna önskan af och glädjen
öfver, att se föremålet för deras kärlek äfven aktad af andra,
heller icke läggas dem till last, likaså litet som det sårande och
obehagliga i, att se föremålet för denna kärlek och vördnad
ring-aktadt, tillbakasatt och bannlyst; allt detta är en ovilkorlig följd
af kärlekens natur. Om det måste medgifvas: "att qvänernas
bibehållande af deras språk såväl i deras husliga lif som
andra förhållanden är något, som man hvarken kan eller bör
klandra dem för", så följer deraf äfven omöjligheten för dem
att lära norska språket, ty den korta tid barnen gå i skolan
är ej tillräcklig dertill; qvänerna bo tillsammans, på
handelsplatserna tala handelsmännen qvänska o. s. v. Så vidt
upplyst är, hafva qvänernas fordringar ej gått längre, än att
erhålla skollärare, som förstå deras språk; det billiga, humana,
rättvisa och kristliga i, att ej allenast presterna, utan äfven
det offentliga fogar sig derefter, torde af det anförda
tillräckligt vara bevisadt. Att qvänerna önska höra en qvänsk
predikan, är ju ganska naturligt; ty en sådan talar mera till
deras hjertan än en norsk. Deras längtan efter att höra en
predikan på deras modersmål och glädjen deröfver, måste
naturligtvis hos dem vara så mycket större, som de till en del knappt
till hälften förstå norska predikningar. Då jag hittills antagit
mig deras sak för att derigenom afhjelpa deras själssaknad
och andliga trängtan för det närvarande och kommande, är
det en anordning af såväl kärlek, billighet som humanitet, att
jag omtalat och yttrat det önskvärda ocli nödvändiga i, att
presterna vinnlägga sig om såväl det qvänska som det lappska
språket. Hvarje i Finmarken och Nordlandena tillsatt prest,
hvars församling består af lappar och qväner, måste ju
nödvändigt fråga sig sjelf: "huruledes skall jag på bästa sätt verka
till Guds rikes utbredande och framgång bland den af Gud
och staten mig anförtrodda församlingen?" "Huruledes skall
jag på ett för mig sjelf, för deras och för mitt samvete
lugnande och tillfredsställande sätt kunna vara lapparne och qvä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
