Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269-
sägelse, att ej gå i kyrkan och ännu mindre till mig. Efter
ett kort samtal frågade jag honom: "Tänker du fördölja, att
du varit i kyrkan?" "Nej!" ropade han. "Vill du dölja, att du
varit hos mig?" "Nej, nej!" svarade han, "jag vill ingenting
förtiga och dölja, men lida allt, allt med tålamod och mera nu
än någonsin"; och derefter gick han glad och lycklig en
väntad misshandling till mötes. Jag träffade honom ej mera.
En åldrig qvinna gick med bart hufvud i kyrkan under
den stränga kölden; det ramsvarta håret, besprängdt med grått,
fladdrade vildt om hennes hufvud; men hon var stilla, blid
och saktmodig, samt bugade sig djupt hvar gång jag såg bort
åt den sidan der hon satt. Då jag sedermera råkade henne i
prestgården, frågade jag, hvarför hon gick barhufvad i en
sådan köld, då hon svarade: "Jungfru Maria gick ju barhufvad
och hon var ju en så hög och helig jungfru", och nu ville hon
så gerna likna och vara som jungfru Maria.
En söndagsmorgon, då jag i ministerialboken införde
dagens förrättningar, var som vanligt rummet i prestbyggningen
uppfyldt af menniskor. Plötsligt uppstod ett förfärligt oväsen,
och åter bemärkte jag här en qvinna, som trädde fram till mig
och ropade, att jag skulle förbannas, bindas och sättas i
fängelse, m. m.; hon sade sig vara kommen att uppväcka alla de
döda profeter, och slog i bordet och på boken. En karl
ropade: "Hon är en profet! hörer, hvad hon säger!" Med
detsamma den vilda qvinnan åter slog i bordet och sade, att jag
skulle bindas och kastas i fängelse såsom en oomvänd prest,
kände jag mig bakifrån fattad om halsen, hvilket jag dock
genast antog för att vara ett bevis af välvilja. Jag reste mig
upp, och hvem skulle det väl kunna vara annat än min
väninna med det bara håret, soin förklarade, att, om ingen ville
beskydda ocli försvara mig, så ville hon.
En söndag efter slutad gudstjenst var en stor
menniskomassa samlad i prostgårdens båda rum och i köket. En karl
framträdde nu och förklarade, att jag vandrade i mörkret,
predikade mot anden och förkunnade falska läror. Med den största
uppmärksamhet och tystnad lyssnade hela mängden härpå.
Efter att hafva bevisat, att allt hvad jag i skriftetalet hade sagt
— ty det var isynnerhet detta han angrep — dels var
öfverensstämmande med och dels ordagrannt taget ur Bibelns egna
ord, som han måste erkänna, fortfor jag: "Mine käreste, I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
