Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244-
der q vi ekande sömn våra ögon. Den följande dagen var
söndag; efter morgonbönen uppläste jag dagens evangelium och
talade några ord öfver detsamma. Besvärlig var visserligen
vandringen på denna Herrans dag, men vädret var utmärkt
vackert, och en mild svalkande luft af 10° köld vederqvickte
och styrkte oss alla. Jag tillryggalade 2* mil på denna dag,
men nedsjönk derefter alldeles kraftlös. Dagen derpå,
måndagen, blef dock den hårdaste dagen. Tufvorna blefvo högx-e
och mossbotten blötare, likaså hade vattnet i myrarne blifvit
allt kallare och kallare; öfverallt låg is, som dock brast under
våra fötter. Ett par gånger nedsjönk jag så djupt mellan
tufvorna på den uppblötta marken, att jag behöfde hjelp för att
komma upp igen. De många tusen renar, som under hösten
vandrat här, hade äfven bidragit till att förvandla marken i
en enda dy. Jag började att frysa om fötterna, hvilka
småningom blefvo ömma och svullnade af isvattnet i de många och
breda bäckarne, som vi hvarje dag måste genomvada. Ifrån
den dagen, då jag lemnade Karasjok, var det ej att tänka på
att få byta om på fötterna. Efter att hafva gått 21 mil blef
jag liggande och var ej istånd att gå vidare, hvarför vi här
tillbragte natten; här fanns ej något träd, och vi hade ej
kunnat antända någon eld, såvida lapparne ej hade fört ved med
sig på renarne. Det var en lycka, att vädret tillät oss uppgöra
eld; jag hemtade mig åter, och vi samtalade muntert med
hvarandra. Ett dylikt ökenlif har något högtidligt, tilldragande
och upplyftande med sig och inbjuder till samtal med Gud.
Öknen blir oss kär, och öknens Gud blifver oss som sådan en
ännu kärare Gud. Efter tre timmars ansträngande gång,
dagen derpå, hade jag endast tillryggalagt 4 mil, men var straxt
derpå så lycklig att påträffa ett fjell-lapptält; bär njöt jag i
timma en styrkande hvila och nymjölkad renmjölk, så att
jag derefter rask och hurtig tillryggalade en dryg mil och kom
till Avtzhje. Som sjön var öppen till Kautokeino kyrkoplats,
kunde jag ro den sista halfva milen. I en något yngre ålder
hade jag ej blifvit så trött, men nu felades endast 2\ månad i
mitt 65 år; dertill kom, att jag före min afresa från Christiania
då och då känt en svaghet i venstra höften och knäet. — I
Avtzhje bodde den ena af pastoratets medhjelpare och
kyrko-vaktare; jag tog in hos honom; han och en af hans söner
skjutsade mig öfver sjön, och klockan 7 på qvällen kom jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
