Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208-
han, ocli erhållit ett par af de små silfvermedaljer, hvilka
utdelades till de officerare, som hade deltagit i större
träffnin-gar; han var tillika medlem af Frimurareorden. Öfverallt var
nian underrättad om mina resor i Svenska Lappmarken, såväl
genom presterna, biskopen och länsmännen, som
landshöfdinge-embetet, och att jag öfverallt blef mottagen med den
broderligaste välvilja, är nästan öfverflödigt att anmärka. Jag reste
nu samma väg tillbaka, som jag var kommen. Då jag
måndagen den 29 Januari lemnade Vitangi, fick mitt venstra knä
en sådan stöt och vrickning, att jag af smärta ej kunde resa
mig upp från snön, der jag låg. Jag var ensam, ty den
skjutsande lappen hade ett sådant försprång, att vi hvarken kunde
se eller höra hvarandra. Jag släppte emellertid ej min ren,
och då värsta smärtan plötsligt upphörde, reste jag mig hastigt
upp och kom åter i pulken, men smärtan infann sig ånyo och
knäet svullnade. Efter en flera dagars smärtsam resa kom jag
ned till Skibotn, der jag måste lyftas ur pulken, ocb nu först
kunde benet erhålla sin nödvändiga hvila och behandling; men
plågorna upphörde ej förrän midsommartiden. Jag var ändå
lycklig nog, att skadan ej medförde några menliga följder.
I Finmarken, dock egentligen i Östra Finmarken, går och
springer renen i oupphörliga slingringar under körandet. På
vägarne eller i spåren i Svenska Lappmarken ser man genast
att renarne äro bättre inkörda, ty här gå de mycket rakare
och ej i oupphörliga krökningar och svängningar, än åt ena,
än åt andra sidan, sättande af i vild galopp, och ifall man
håller in dem, svänga om rundt i en virflande ringdans. Jag
fann derför körandet med ren i Norge mera lifligt och
muntert, och att föredraga framför körandet med häst. I
proportion har Östra Finmarken de flesta, men också i allmänhet de
vildaste renarne.
1 Karasuando, grannsocken till Kautokeino, är skilnaden i
klädedrägt och språk mellan de svenska och norska lapparne
ej särdeles betydlig; mera känbar är den i Jukasjärvi socken
och i den till Jukasjärvi socken gränsande Gellivari socken,
der åtskilnaden redan nått sin största höjd, förnämligast bland
qvinnorna. Deras ramsvarta hår, såsom alla lappars och
qvä-ners, hänger vildt och i oordning om öronen och ansigtet, på
samma sätt som männens i Norge, endast med den skilnad,
att deras hår ej är så långt. I Finmarken får ej håret synas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
