- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
145

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145-

begagna tält som de medtaga då de flytta. Således äro Röraas’
nomader icke nomader i ordets egentliga mening, utan ett slags
olyckligt mellanting. Deras jordhyddor äro små och
vårdslöst uppförda, samt ingalunda snygga såsom tältet. Hårdt
och vildt ljöd det språk de talade inbördes, och som bestod i
en förvänd och urartad svensk-lappska, blandadt med svenska
ocli norska ord. "Här börja lapparne", sade en lappqvinna
till mig, i hvars gamme jag satt. Nej, här begynna de ej: här
upphöra de att vara, och äro ej längre livad deras förfäder i
sin tid voro, eller hvad norrut deras landsmän, systrar och
bröder äro. Röraas-lappen är en egen kast, som, utan att belt
och hållet upphöra att vara hvad han i bättre dagar varit, ej
sammansmält med något bättre, ej heller öfvergått till något
bättre. Ett egendomligt och förunderligt lif lefver och rör sig
inom honom, eller, rättare sagdt, glöder ännu inom honom, ett lif,
en gnista, som hos en och annan skimrar fram likt ett ännu ej
slocknadt återsken från ett försvunnet bättre lif. De lyda
naturligtvis under Röraas’ pastorat, hvars pastor berömde
lappungdomens goda, ja stundom till och med stora
fattningsgåf-vor, hvilket kyrkböckerna äfven vitsordade. På Röraas ocli i
bela trakten blef en namngifven lapp och hans hustru af alla
på ett beröinvärdt sätt omtalade för deras ovanliga nykterhet
och rättskaffenshet i handel och vaiidel, och han särskildt lor
sin uppoffrande ömhet mot sin blinda hustru. Det är vackert
och ädelt att kunna hålla sig upprätt och motstå frestelsen.
Till detta äkta par stod min håg; jag hade önskat bringa dem
min hyllning och uppmuntra dem att troget fortgå på sin bana,
men ingen kände till deras närvarande vistelseort.

Jag liade lättare att förstå och tillegna mig härvarande
dialekt än Hans, min medföljande lapp. Lapparne ansågo oss
för engelsmän och trodde i början, att det som Hans och jag
talade med hvarandra, nemligen lappska, sådant det talas i
Finmarken, var engelska.

Jag låg öfver natten i en säter och kom följande dagen i
Aalens annex. Följande morgon reste vi till Dragaas’ hytta.
Här bodde en vän till min hustru, Cathrine Borckgrevink, som
af vänskap till min hustru ville följa med oss till Finmarken.
Den 27 Juni anträdde vi resan till Trondhjem. Vid ankomsten
hit funno vi en skonert liggande segelklar till Tromsö.
Onsdagen den 3 Juli vid midnatten gingo vi ombord; vi voro på

Uria i Finmarken. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free