- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
99

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

99-

"Har du vä) någonsin sett större träd än dessa?" frågade
mig den ena dottern, men likaså gerna hade hon kunnat fråga
mig, om jag förr hade hört fullständigare chör af vargar än
som just i detta ögonblick uppstämdes. Vargarne togo eller
ihjälrefvo här hvarje natt två eller tre renar; sednare kom jag
till rénbyar, der vargen hade tagit 10—12 renar på en natt.
Vargen är renbyarnes oskiljaktige följeslagare.

Onsdagen den 13 Februari reste jag till förut omnämnde
Per Gjermundsen; Hans Andreas körde såsom förkörare och
en af hans döttrar körde reiden *). Vi hade omkring 1 f,- mil
till Pers tält, men då vi hade kommit halfvägs, öfverföU oss
storm och snöyra. Hans visste ej riktigt stället, der Per
Gjermundsen hade sitt tält; han kände endast till Ijellet, i hvars
grannskap tältet skulle vara; ej heller hade han förr varit i
denna trakt. Efter det vi flera gånger gjort halt och han så
godt sig göra lät hade sett sig om i snövädret, befunno vi
oss midt bland Per Gjermundsens renar; men nu gällde det
att äfven finna tältet, ty det kan ibland vara ända till en half
mil mellan detta och platsen der hjorden betar. Mörkret och
snövädret tilltogo och ingen menniska hvarken sågs eller
hördes af, man hörde ej en gång en hund skälla. Hans stannade,
kom bort till mig och sade ganska lugnt: "Det kan hända att
vi ej finna tältet förrän i morgon, då det blir dager; men vi
hafva ingen nöd här, ty här är godt bete för renarne." Vi
försökte att åter ropa ömsevis, och omsider hördes på långt
håll ett svagt ljud, liknande skallet af en hund. Vi körde
efter ljudet, och glada blefvo både Hans och jag, "ty", sade han,
"tältet är dock bättre för oss", och deri gaf jag honom fullt
rätt. Snart befunno vi oss utanför Per Gjermundsens tält,
hvilken genast gick oss till mötes tillika med sin hustru. Så
snart jag hade intagit min anvisade plats i tältet, var
mottagningen, trakteringen och den ömsesidiga helsningen desamma
som jag funnit hos Hans Andreas.

Så mycket heldre bestämde jag mig för att här stanna
öfver söndagen, då Per Gjermundsens talrika familj var samlad
i ett tält och ej i tvänne, såsom hos Hans Andreas, ty ju flera

*) Reid. Dermed betecknar inan en rad af pulker, hvaraf första pulken
köres af någon, men renen som drar den följande alltid är fastbunden vid den
föregående pulken; efter den sista följer en ren (utan pulk) som äfvenledes är
fastbunden, oeh stretar emot då det bär utför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free