Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101-
som de trodde vara främmande för mig. Förekom då ett ord.
hvilket var mig svårt att riktigt förstå och uttala, så försökte
man stafva det för mig; men då ingen fanns, som kunde
staf-va, föranledde detta stor munterhet, ocli hade man ej skrattat
förr, så skrattade man nu.
Under tiden var soppan och köttet färdigt och Hans
Andreas Johnsen — så hette han, hvilken jag enligt aftal i
Polmak skulle först besöka — lade upp maten, och naturligtvis
lade han det fetaste stycket på mitt fat. Jag tackade, men
bad honom om ett stycke som var mindre fett. "Jaså, presten
låter oss veta att han ej äter fett?" sade han, och alla
skrattade öfver detta skämt af presten. Jag måste skratta med och
detta styrkte dem i tron, att det blott var ett skämt af mig.
På min förnyade begäran lade ban dock ett magrare stycke
vid sidan af det feta. Före måltiden lästes en tyst bön, och
nu spisades med frisk aptit, under det muntert skämt
kryddade måltiden. För hvarje stycke fett de stoppade i munnen
sneglade de på mig. Då alla hade ätit och jag ej förtärt min
portion, som var lagd på ett särskildt fat, yttrade de: "Det är
väl bara det magra som är qvar?" Jag räckte dem då fatet.
"Nej minsann är det inte det aldra fetaste, som ligger qvar!"
Man skrattade nu ej, men man sade: "Så olika den menskliga
naturen kan vara!"
Tältet, som visserligen hörde till ett af de större
resetälten, kunde dock ej inrymma alla, utan måste derför såväl
in-qvarteringen som ätningen ske turvis. — Endast Hans
Andreas hade i kraft af sin värdighet såsom min värd och
för-körare stadig plats i tältet och vid sidan af mig, på det han
skulle kunna se mig till godo; en af det andra spisskiftet kunde
ej under måltiden med bela sin person få plats inom tältet,
utan måste låta sig nöja med att endast för öfverdelen af
kroppen erhålla plats innanför detsamma, resten af personen
låg utanför tältet, och i denna liggande ställning höll han sin
måltid till stor förlustelse för alla de andra. Måltiden var nu
slutad och en allmän och tyst bordsbön lästes. "Tack för mat
och drick!" hördes från alla läppar till den som hade
förestått kokningen. "Gud gifve sin välsignelse!" lydde svaret;
ibland var det: "Må det komma kroppen till godo!"
Nu började man sinsemellan sakta öfverlägga om att söka
hvilan, samt att några först borde se om renarne, men ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
