Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73-
Länsmannen i Ivautokeino var en utmärkt personlighet,
begåfvad med ett kraftigt och fördelaktigt yttre; att se och
höra honom tolka i kyrkan, var riktigt en glädje och
uppbyg-gelse, ty med en af naturen manlig och välljudande organ
tolkade han med värdighet och känsla samt äfven med lätthet;
han talade med färdighet tre språk: lappska, finska och
norska, och hade en öppen och redbar karakter. Honom gällde
egentligen min resa till Kautokeino för att aftala ett möte till
följande vinter i Karasjok. I slutet af Mars lemnade jag
Kautokeino. Söndagen den 1 April jordfästade jag i Karasjok 10
barn; alla hade under loppet af tre dygn dött i kikhosta.
Samma aftal som med länsmannen i Kautokeino gjorde
jag i Karasjok med den dervarande länsmannen samt med
kantorn och skolläraren.
Den 4 April lemnade jag Karasjok i sällskap med några
lappar, som ämnade sig åt Östra Finmarken till
handelsplatsen Nyborg i det inre af Varangerfjorden. Efter sex timmars
munter färcl hade vi tillryggalagt sex mil. Samma afton
meddelade jag nattvarden åt tvänne sängliggande qvinnor.
Dagen efter hade jag flera andliga förrättningar på fyra
olika ställen; på aftonen tog jag in hos en rysk undersåte, en
godsint och from man. Här höll jag aftonbön för en liten
församling. Dagen derefter anträffade vi på vägen öfver Utsjokfjellet
en lappby på 1500 renar, som var stadd på flyttning och
tillhörde en svartlockig rysk fjell-lapp med ett särdeles lifligt och
godlynt ansigte. Jag kunde ej resa förbi Utsjoks gamle
hedervärde klockare, utan att helsa på hos honom; jag stannade
derför utanför hans hem och steg ur pulken. Han var på
elf-ven, dit jag förfogade mig för att tala med honom. "Gubben
skall väl hafva en afskedsskål?" frågade mig min förare; och
på mitt jakande svar framtog han bränvinskuttingen ur sin
kjärris och slog i uti bägaren, sägande: "Eftersom presten
sjelf icke smakar bränvin, så säger jag å prestens vägnar och
i hans namn: skål gamle!" och med detsamma kastade han
på mig en slugt frågande blick. Jag drog på munnen och
nickade bara; han satte nu bägaren för munnen och tömde
den med stor färdighet. Derpå fyllde han åter bägaren och
räckte mig den, på det den gamle skulle mottaga den ur min
hand. "Få inte vi också något?" frågade några af folket.
"Detta är en affär mellan mig, presten och den gamle, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
