- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
62

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

62-

jag detta "mindre ljus, som Gud liar skapat att herrska om
natten", framträda vid middagstiden och höja sig öfver det
vidsträckta himlafästet, der det beundransvärdt ocli högtidligt
utbredde sin glans. Den 19 December inträffade vi åter i Vadsö.

Vadsö, på sin tid en af de största och vigtigaste
handelsplatser, hade nu nedsjunkit till en obetydlighet, med 40 norska
familjer, utgörande en befolkning af 200 själar; ibland dessa
fanns det två qvänfamiljer. Invånarne bodde i hyddor,
utomkring hvilka befunno sig torg och gräsplaner. Omedelbart vid
fjorden, och i närheten af köpmannens packbus och
landningsbryggor, intogo fiskehjellena en betydlig utsträckning. Dylika
ställningar finnas naturligtvis på hvarje bebodt ställe utmed
Finmarkens stränder, och likaså oskiljbara äro skrikande
korpar, kråkor och fiskmåsar från dessa. Oberäknadt dess
fördelaktiga belägenhet som handelsplats och fiskeläge, tillhöra
omgifningarne kring Vadsö en af de mindre gynnade trakter
i Finmarken. Brist på ängar gör kreaturens föda både dyr
och besvärlig; ty trakten afgaf knappast ett magert och
otillräckligt sommarbete, på hvilket ortens samtliga kreatur
vallades af en herde, hvilken familjerna skiftesvis måste lemna.
Den tiden gjordes intet för att begagna gödseln; ty den
fördes vid ebbtiden ner till stranden för att bortspolas då
vattnet steg. Högre upp i landet växte obetydligt med gräs,
hvilket med en skära afskars af barn af båda könen, eller
af halfvuxna flickor, och stoppades i en af tåg flätad säck,
meisel kallad, samt hemliars på ryggen. En mil längre upp i
landet fanns väl gräsmarker, men dessa kunde blott begagnas
af köpmannen, hvilken då för tiden var den enda som höll häst.
Man kunde äfven få köpa hö af lapparne, som bodde längre
in i Varangerfjorden. Det i säckar hemburna gräset torkades
och utbreddes på taken, på det ej kreaturen skulle komma åt
det. På samma sätt inhöstades löf; det bands i knippor och
upphängdes på fiskehjellena för att torkas. Gräset och löfvet
var förnämligast för smäkreaturen, ty korna fingo ganska litet
deraf, mossan var så godt som den egentliga kreatursfödan, i
förening "meT fiskhufvuden, tång och hafsgräs. Korna voro i
allmänhet så utsvultna, att de åto allt livad de kunde öfver-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free