- Project Runeberg -  Dagbok öfver mina missionsresor i Finmarken /
58

(1868) [MARC] Author: Niels Vibe Stockfleth
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58-

af båten. Skickliga och öfvade som de äro, framstöta lapparne
båten raskt och kraftigt mot strömmen, böjande sig dervid
långt ut öfver båten, och endast stödjande sig med knäna mot
båtrelingen. Uppdragen ur vattnet, föres staken med en
svingande rörelse åter framåt. Under denna stakning håller man
sig så mycket som möjligt nära stranden af elfven, der denna
ej är djup och strid, ty der kan staken så mycket lättare nå
botten. Om flera båtar äro i sällskap, hvilket alltid gerna var
fallet då jag var i Tanen, så stakas båtarne i hvarandras
kölvatten; men först då första hettan af båtfolkets
täflings-lust något saktat sig; ty i början af resan kappas de alltid om
hvem som skall blifva den första. En sådan kapprodd är
alltid åtföljd af skratt och skämt. Dylika upp mot elfven
farande båtar erbjuda i klart solsken en liflig och behaglig
anblick, nemligen för dem som sitta i de eftersta båtarne, och
isynnerhet då de ha solen bakom sig, ty vattnet, som rinner
från de oupphörligt i gång varande stakarne, gifver ett
skimrande återsken från solstrålarne, hvilket än försvinner och än
återkommer för hvarje gång stakarne nedtryckas eller
uppdragas ur vattnet. Vid stakens uppdragande ur vattnet förlorar
den stakande ibland jemnvigten och faller ur båten till de
öfrigas stora förnöjelse. I en seg, lerig och klibbig jordmån
blifver staken ibland sittande så fast, att den stakande
antingen måste släppa sitt tag, eller, om ban det ej vill, ryckas med
ur båten, ty med ohejdad fart glider den framskjutna
båten åstad. Har samtalet afstannat, så bringar ett dylikt
tillfälle detsamma och skämtet ånyo i gång, och likaledes då
man måste återvända för att hemta den fastsittande staken.
När man då åter skall upp i båten, hörer det försigtighet till
att ej omstjelpa den.

I Seida stannade jag öfver natten. Eftermiddagen och
aftonen gick jag omkring på husbesök och höll katecliesförhör
med barnen och derefter bön. Efter hållen morgonbön för
alla inbyggarne på platsen, gick jag följande dagen öfver
Va-rangerljellet. Den 24 höll jag gudstjenst i Nässeby kyrka;
dagen derefter reste jag till Mortensnäs, och den derpå följande
till Vadsö. Här fick jag emellertid ej länge stanna i lugn, ty
jag måste tillbringa Oktober månad i Nässeby, i dess förfallna
skolhus, dit min hustru medföljde. November månad tillbringade
jag pä Vadsö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifinmark/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free