- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
276

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I faror bland hedningar - I. Av K. J. Pettersson (Ur Dagbräckning i Kongo)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter den andra förvandlades till bränsle, som i sin tur
åstadkom ångkraft, varigenom vi fördes framåt i vårt
besynnerliga gatlopp. Vi tyckte oss något kunna fatta,
huru de vilda djuren känna det, då de fly för jägaren.
Slutligen återstodo blott fyra lådor. Broder Glenesk
pekade på dem och sade mycket sorgset: »Där ligger
slutet av vårt hopp.)) Men han hade knappt hunnit
utsäga orden, förrän rorgängaren med stor förtjusning
utropade: »Master, look, big water live» (Herre, se,
stort vatten synes). Och då vi sågo upp, så syntes
verkligen den breda floden framför oss. Detta verkade som
ett trollslag, som man säger, och förvandlade allas
utseende. Glädje och tacksamhet fyllde våra hjärtan.
Aldrig förr hade vi betraktat den annars av tusende
faror fyllda floden som en sådan kär vän. Vi förnummo
något av vad man kan förmoda, att den dödsdömde
erfar, då meddelandet om benådning når honom. Vi
voro, som hade vi fått nytt liv, och ett muntert sorl
hördes över hela båten. Dock hade vi ännu ett långt
stycke kvar av passagen, som nu var ytterst smal. Men
stränderna voro här mindre trafikabla, så att
infödingarna hade svårare att taga sig fram. De sista lådorna
höggos sönder, och då sista brasan inlagts, voro vi ute
i öppet vatten och till vår stora glädje räddade undan
en förskräcklig död. Vi-styrde genast snett utför
floden för att så mycket fortare komma ifrån både ön och
fastlandet. Det var ett hemskt skådespel att se de
hopade människomassorna på båda stränderna.

Där stodo de nu och sågo efter bytet, som gått dem
ur händerna, och deras förbittring däröver gav sig
uttryck i väldiga tjut och ett förskräckligt larm, som
följde oss långt ut på floden. Vi å vår sida fröjdades och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free