- Project Runeberg -  I fetischmannens spår /
240

(1931) [MARC] - Tema: Congo
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Och somt föll i god jord. Av Carl Palmkvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

))var min moder mycket sjuk. Jag gjorde allt för min
kära mor. Jag bar vatten till henne för att svalka
hennes feberheta tunga och ved för att hon ej skulle frysa.
Så gott jag kunde och efter mors anvisningar sökte jag
ock tillaga henne någon rätt, som hon tyckte om. En
dag begav jag mig ut på fältet för att skaffa
ingredienserna till mors favoritsoppa. Då jag efter ett par tre
timmar återvände och nalkades byn, såg jag min
moders hydda omgiven av gråtande kvinnor. Då förstod
jag, att mor var död. Jag sprang in i mors hus, grep en
av hennes kallnande händer och höll den mellan mina
båda. Jag kände det nästan outhärdligt att leva utan
mor. Far hade dött någon tid förut och nu hade även
mor ’slutat att dö’!

Några karlar, försedda med hackor, gingo till
skogs-brynet för att gräva mors grav. Under tiden svepte man
hennes kropp i filtar och papyrusmattor. Mot aftonen,
’då hönsen börja gå in’, följde jag mor till hennes grav.
Jag såg huru hon sänktes ned i det tysta. Jag stod på
gravkanten i stum och förtvivlad sorg. Då såg jag en
grannkvinna komma bärande min lilla syster, som var
så liten att hon ännu ej börjat gå. Hon stod vid min
sida med syster i sin famn. Efter en liten stund släppte
hon ner henne i graven över mors lik. O, hur hon grät
och jämrade sig, min lilla stackars syster. Jag stod just
färdig att kasta mig ned i mors grav för att åt livet
rädda min lilla syster, då dödgrävarna började kasta igen
graven. Jag såg hennes mun fyllas med jord. Hon kunde
ej mera jämra sig.)) — Där tystnade Wamba. Sällan
ser man en svart gråta utom i ilska, men nu såg jag ett
par tunga tårar bana sig väg utför Wambas’ svarta
kinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ifetman/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free