Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från gräs till tegel. Av H. Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till torkning varefter det lägges upp till en ugn och
brännes. Hembärning av ved tar en läng tid, ty
bränningen av en tegelugn kräver mycken ved. Så kommer
den dag till sist, då materialet är samlat och grunden
till tegelhuset kan läggas och murningen av väggarna
börjas. Det går ej fort, och om man ej har vana
murare, kan man vara säker på att väggarna äro färdiga
att falla innan man hunnit upp till önskad höjd. Det
är således nödvändigt för den vite att vara med varje
stund och övervaka arbetet. Skulle han avlägsna sig
en timme, kan man vara viss om att något tokigt blivit
gjort, och då är ej annat än att riva upp och börja på
nytt. Numera äro vi så lyckligt lottade, att vi ha
skickliga murare och snickare på alla stationerna och
det underlättar arbetet och ger missionären mera tid
för andra uppgifter.
När tegelhuset är färdigt att tagas i besittning blir
det en högtidsdag med feststämning. Det är säkerligen
med samma känsla, som den erfar, vilken bott i en
vedbod eller magasin och sedan flyttar in i ett fint
rum. Man känner sig så tacksam och glad, trots
trevnaden man haft i 1er- eller gräshuset. Man har glömt
att det finns något bättre och därför har det gått så
bra. Huru gammal man än blir, kan man dock ej glömma
den tid, då man som grundläggare av en ny
missions-station bodde och levde under provisoriska förhållanden
på den nya platsen, och i sina gömmor har man ett
kamerakort av den första bostaden, som man ofta vill se
på, ty åsynen av kojan väcker minnen från en svunnen
tid, från gräshusets dagar.
10—316611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
