Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I gräshyddan. Av J. W. Håkanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på stationen. I början voro infödingarna, särskilt
kvinnorna, rädda för att komma upp till stationen,
varför jag själv måste gå ner till byn för att med tyg,
pärlor, bjällror o. d. som bytesvaror tillhandla mig
sötpotatis, färsk majs, jordnötter, pisangklasar och andra
matvaror. Jag betalade i allmänhet rätt bra.
Underrättelsen om mina priser spred sig genom byn och så
småningom vågade både äldre och yngre sig upp till
oss på stationen för att kommersa. När tillförseln blev
större, sänkte jag priserna. Detta hade emellertid den
påföljden, att handeln sinade på nytt. Alltid måste
man vara mycket uppmärksam, så att man ej blev lurad.
Det ansågs nämligen av de svarta som en stor bedrift att
kunna lura på den vite skämda ägg eller andra
odugliga matvaror.
Länge dröjde det ej, förrän sjukdom hemsökte oss.
Den 5 september insjuknade Skarp i hög feber och
våldsamma gallkräkningar. Följande dag just som jag höll
på att intaga min middagsmåltid fick han ett nytt
anfall. Där satt jag vid min egen sängfot på en
koffert-vid min andra koffert som bord och åt, då jag hörde
Skarp mellan kräkningarna säga: »Käre broder förlåt
att jag kastar upp, medan du äter.» »Det har väl
ingenting med maten att skaffa», svarade jag, men kände
strax symtom hos mig själv. För att dölja mitt tillstånd
för vännen Skarp, sprang jag ut på gården, men snart
lågo vi sida vid sida inne i vår lilla hydda febrande och
eländiga. Mina uppkastningar blevo t. o. m. blodiga. Än
i dag tycker jag mig ibland höra hans manliga stämma,
då han sade: »Käre broder, vi få nog aldrig mer se
dagens ljus, men leva vi så leva vi för Fierren, och dö
vi, så dö vi för Herren.» Det har sagts mig av senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
