- Project Runeberg -  Vinddrifne /
245

(1894) [MARC] Author: Ellen Idström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skapliga lif. Och det hade dock varit något som
hände dagligdags: hustron och mannens vän — en
importerad fransk sed! Hon hade menat så litet
därmed — ett tidsfördrif, en nyck, ett medel att
hålla känslan af den annalkande ålderdomen tillbaka,
denna fruktade, förhatliga ålderdom.

Spegeln togs åter fram. Härunder vaknade man-
nen; hans sömndruckna ögon stirrade in i den lilla
gnista, som vårsolen tände på spegelns försilfrade
baksida — de blefvo i en hast vakna och satiriska,
så åter sömndruckna, tills de snart föllo ihop i slum-
mer igen. Tåget passerade utmed en blånande hafs-
bugt, som vräkte sina salta vågor med hvitfräsande
skum upp öfver sanden — så rusade det in i skogs-
bygden igen, lokomotivets gälla hvissling skar genom
morgonluften, farten saktades. Fru Vaberg stoppade
ner spegeln, blickade ut och gaf till en ovillig suck
vid det namn, hon läste på stationshuset.

”Vi äro framme nu”, sade hon till den alltjämt
sofvande mannen och i den buttra ton, som hon plä-
gade sätta upp mot hans kyliga artighet.

Grosshandlarn for upp, gjorde en bråd toalett,
trampade sin fru på fötterna, då han for ikring för
att samla ihop bagaget, fick äckel och svindel vid
det hastiga uppstigandet i den tidiga morgonstunden,
men var för mycket världsman att visa en skymt af
otålighet. — En stund därefter satt paret i det vid
stationen mötande skipaget, i den genant ovana
situationen vid hvarandras sida under samma fäll.
De makade sig så mycket som möjligt upp i hvar
sitt hörn — han oupphörligt gäspande, hon hutt-
rande af köld och nervositet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 19:53:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ievinddrif/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free