Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
musik tona omkring sig och sång inom sig, i syn-
nerhet de månskenskvällar, då han vandrade hem
genom skogen från något ärende ute i bygden. Då
klingade betagande ljudvågor genom rymden, spin-
nande ihop sig till sånger af hemlighetsfull makt,
som smögo sig in i hjärtat, tvingade läpparna att darra
och blicken att fuktas. Och midt under det den nor-
diska aftonrodnaden där med tusen sinnrika färgskift-
ningar, då en liten sakta vind kommer hängbjörkarna
att vaja, skrider högsommarens måne fram med drott-
ninglikt behag och målar allt i blekgult med öfver-
jordiska förtoningar.
Hvilka gyckelbilder detta färgspel till stränga-
leken i rymden och sången från de tusen osynliga
änglamunnarna framkallar för pastorns håg! Hans
glödande blick skådar jordens fagraste kvinna. Hvem
är hon? Skogsfrun eller Urda — kvinnan, som endast
gudar kunna åtrå och som vet all världens visdom?
Hon träder fram ur de dunklaste snåren med en
herrskarinnas later, men med en älskande kvinnas
lust att behaga uppsöker hon månstrålarnas ljusflö-
den, så att de måtte i skimrande prakt framhålla
hennes fägring. Det kungliga hufvudet bär intet
diadem, de gyllene hårslingorna äro smycke nog.
Barmen lyser snöhvit mot furornas allvarliga grön-
ska, men den öfriga kroppen är höljd i fotsida kläder
af älflik skirhet. Och ögonen — huru de, nattsvarta,
med sin jordiska lidelse och outgrundliga visdoms-
källa förtrolla honom!
Hon var världens vackraste tanke, och nu hade
hon uppsökt honom, den fattige prestmannen, för att
tillsammans med honom njuta den korta, ljufva som-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
