Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET.
Ankungen b lir svan.
Saknaden ock tomheten gjorde sig den för-
sta tiden efter Annas afresa ej så starkt gäl-
lande hos faster Ebba som man kunnat vänta,
ty Pidelio, som nu var betydligt ålderstigen,
började synbart tackla af och sjunga på sista
versen, och omsorgen om hunden var en god
afledare.
Men sedan det lilla djuret, som i aderton år
varit faster Ebbas tröst och glädje, några veckor
efter Annas afresa utandats sin sista suck i
sin trogna gamla väninnas armar, glömdes det
snart. Faster Ebba försjönk i dystert svår-
mod, alstradt af längtan efter det friska unga
väsen, som fyllt hennes hus med solsken, sking-
rat tystnaden där genom glad sång och mun-
tra hvisslingar eller ljud och buller från de olika
sysselsättningarna samt de stundom väl vilda
upptågen. Till fullo insåg hon nu hvad hon för-
spillt. Hennes dagar förflöto under ånger och
bittra själfförebråelser, och under nätterna låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
