Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Faster Ebba hade tagit detta mycket nära
vid sig — såsom ju var att vänta. Hon hade
djupt förkrossad en dag kommit till moster
Karna, hvilken var den enda i släkten, som än-
nu var i staden, då alla andra flyttat ut till
landet, och berättat om sin förlust och _
det m ärkligaste af allt — bedt att Gunlög
skulle komma och vara hos henne, för att hjälpa
henne att skingra den första förfärliga tomhe-
ten. ^I belöning hade hon utlofvat åt Gunlög
att få utvälja bland grandfarmors juveler hvil-
ket smycke åt sig som hon själf ville. Fast
detta omnämde Gunlög ej i sitt bref till Anna.
”Faster har förut knappast tålt m ig”, skref
den unga flickan, ”och jag för min del nära på
afskyr henne, och under vanliga förhållanden
skulle jag väl ej gått in på hennes förslag.
Men döm om min otur! Yi förberedde oss just,
moster och jag, på en liten välbehöflig rekrea-
tionsresa åt vestkusten — då får moster bref
med underrättelse att hennes åldriga svärmor,
som känner sina krafter aftaga och slutet nal-
kas, önskar träffa moster ännu en gång i lifvet
och försona sig med henne. Du vet kanske, att
det rådt oenighet mellan dem i ilere år? Mo-
ster K arna blef alldeles öfvergifven — tänk
den rysligt besvärliga resan ända upp till Meder-
Kalix, med skjuts ifrån Sundsvall, dit hon for
med järnvägen, då ju ingenting kan förmå min
stackars lilla ömtåliga moster Karna att gå om-
bord på en ångbåt. Men hvad skulle det nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
