Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Tyst”, afbröt henne rått soldaten, ”fån-
garne få ej meddela sig med hvarandra på
denna rotvälska, som kristet folk ej förstår.”
Han tog upp ritningarna, som Edgar i sin
öfverraskning tappat, granskade dem med vik-
tig min och stoppade dem utan vidare på sig,
barskt befallande ”fångarne” att följa sig.
Men Edgar stod mörk som ett åskmoln och
rörde sig ej ur fläcken, tills Anna återigen lyc-
kades öfvertyga honom om att de tills vidare
hade intet annat att göra än att foga sig efter
karlens tillsägelser. Och föregående med godt
exempel gick hon förut, och motvilligt följde
Edgar med. Han föraktade att fråga den råe
soldaten på hvad grund han ämnade arrestera
två fredliga turister, och hade han varit ensam
skulle han med all säkerhet ha satt sig till mot-
värn och härigenom måhända åsamkat sin far
en obotlig sorg, ty desse tyske vaktsoldaters
handgevär äro skarpt laddade och det är deras
tjensteplikt att nedskjuta en hvar, som visar
uppstudsighet mot deras befallningar.
De blefvo nu förda till högvakten, dit re-
dan ryktet om den m ärkliga arresteringen gått
före dem. Allas ansikten — där voro många
officerare församlade — uttryckte ovilja och
afsky medan detektiven och vaktsoldaten af-
gåfvo sina rapporter. Men fångarne, som man
placerat något afsides, kunde ej höra hvad som
afhandlades i den täta gruppen af officerare
och voro fortfarande i okunnighet om arten af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
