Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med, innan hon ändtligen hamnade vid sina
toalettbestyr inne på sitt rum.
För Anna var sällskapslifvet med jäm n-
åriga numer en verklig plåga. Dag för dag-
kände hon djupare det pinsamma i sin isole-
rade ställning, och samtidigt växte hennes be-
hof af sympati och erkännande. Men detta kom
aldrig den gossaktiga flickan till del — fiend-
skapen och misstron mot henne snarare ökades,
och hon hade till god del sig själf att tacka
härför. Ty kännande sig som den olyckliga
ankungen i hönsgården — denna hönsgård af
väluppfostrade, traditionella unga flickor och
g-ossar — bjöd sårad stolthet och lidna föröd-
mjukelser henne att visa ett likgiltigt trots, ett
föraktfullt öfvermod och ett ringaktande af ”god
ton”, hvilket verkade allt utom intagande.
”Kors, sicken oppsyn”, sade Katrina, som
biträdde Anna med hennes klädsel och märkte
de bistert sammanrynkade ögonbrynen. ”Jag-
tycker hon borde vara gläder åt att få komma
på bal hos den söta Gunlög.”
”Gunlög är en gås.”
Annas uppsyn blef ännu otåligare, och med
en half suck trädde hon benen i de svarta, fina.
klädesbyxor, Katrina just räckte henne.
”Kära hjärtandes då — hon kan ju rakt
sparka en gammal människa fördärfvader, så
som hon sprattlar med benen. Och att säga
om sin egen syster, att hon är en gås, trösta
oss, så onskefuller hon ibland kan bli.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
