Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men bon lämnade ingenting efter sig. Boet
var förskrifvet såsom fyllnad i en lifränta,
hvilken upphörde vid hennes död.
»Vi ha just aldrig lefvat under lysande
förhållanden. Men den tid Lisette och jag
sträfvade med vår skola, lyckades vi dock
lägga af litet till våra lifräntor. Vill man
skylla oss för att icke ha varit kvinnor i
andra afseeuden, så ha vi åtminstone varit
det däri, att vi ägt vårt köns förmåga att
rätta sig efter ett oundvikligt måste. Vi
fingo alltid debet och kredit att gå ihop,»
slöt hon med ett matt leende.
Men Marion hör knappast på henne.
»Jag blir half i allting en tid bortåt —
det kommer jag knappast att kunna hjälpa,»
mumlar hon. »Jag måste likafullt arbeta,
men mina lektioner i skolorna kan jag icke
återtaga. De välsignade ungarna ·— jag kan
icke återse dem ännu på länge -— om nå-
gonsin.»
Paus.
»Jag tror att jag skall bli docksömmer-
ska. Det bör löna sig rätt bra. Jag är ju
händig, och det skall bli riktigt nöjsamt att
ha de där små leende tingestarna att hand-
skas med. De skola bli hela min lilla barn-
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
