Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hu! den isiga luften sved i strupen, det
var som att svälja sand. Tungt och lång-
samt gick det också att komma fram i den
oskottade snön med de söndriga sulorna —
man hade ju icke ens hållit för nödigt att
låta laga de gamla kängorna. Hon skulle
ju stoppas ned hon ... hvad tjänade det då
till. — Man hade ju alltid så ondt om slan-
tarna.
Det var långt att gå. Luft, mera luft,
ehuru den rinner som sand nedför den
sönderhostade strupen, in i lungorna, där
den rasslar, skär och filar som ett slipverk.
Den lilla magra gestalten vikes dubbel af
smärta, är färdig att tumla omkull af mattig-
het, men viljan är så stark — den drifver
på. Framåt — bara framåt! Blicken är vid-
öppen och förpinad — irrande snöflingor
törna mot pupillerna, smälta och blanda sig
med de tårar, som smärta och ångest tvinga
fram.
Och allt är så underligt främmande.
Gaslyktorna flämta med gul, half låga. Alléens
långa rader af träd sticka upp ur den smuts-
gula skymningen såsom ofantliga fast-
lagsris, fulla af hvita fjädervippor. Och den
inbrytande morgonen andas på stjärnorna,
93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
