Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Doktorn jagade henne ned ifrån bordet, men
friherren skrattade godmodigt. Strax därpå reste
sig Märta för att i ensamhet få begrunda det
hon hört.
Hon vek skyndsamt af på en väg, som
förde in i skogsparken. I stridiga känslor stor-
made hon fram på stigarne, tills hon hann en
aflägsen plats, fri från alla de grupper af kurgäster,
som denna tid på dagen promenerade därinne eller
med böcker och handarbeten sutto på bänkarne.
Utmattad sjönk hon ned på en kullfallen träd-
stam, berusad af hälsa och bekymmerslöshet, af
sommarens ändtligen inbrytande skönhet men
främst af det hon nyss hört. Huru nykter ung-
domens löjtnantsförälskelse varit emot det hon
nu erfor! Den hade, när allt kom omkring, varit
en blott oundviklig följd af de förhållanden, hvari
hon då lefde, medan detta sista däremot stod i
strid med både förnuft och skäl. Icke älska,
men se upp till honom ... ack! om hon blott
finge tillåta sig att se upp till honom.
Men plötsligt kom en ny tanke henne att
förfärad fara upp: kanske skulle han icke stanna
borta mycket längre, när nu så mycket hemma
påkallade hans närvaro! Någon måste veta detta.
Hon hastade tillbaka till sanatoriegården, men
endast Melitta med sitt broderi satt nu kvar under
eken. Äfven Mina och fröken Sidsel voro gångna.
Men kanske hade Melitta hört något.
Märta satte sig åter på sin förra plats, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
