Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
och lätja. Jag lofvar dig att göra en ståtlig
begrafning.»
Friherrinnan Minas hjärta var nära att brista.
»Man — man», snyftade hon och utan att veta
hvad hon gjorde slog hon sina armar om hans
hals och lutade sitt hufvud mot hans skuldra,
»Var icke hård — visa icke bort mig — vi äro
dock man och hustru. Och tänk på dina små
flickor, som jag ammar.»
Detta sista tillägg öfvervann honom ändtligen,
ty han älskade sina barn afgudiskt, men isynner-
het de små feta flickebarnen med sina gråblå
ögon, men Löwenowska näsor och askblonda hår.
Hustrun hade väl ej blifvit för honom hvad han
hoppats och önskat, men hon hade dock skänkt
hans ålderdom dessa fyra unga varelser att älska
och glädja sig åt, bredvid det betydelsefulla intresset
för deras utveckling. Han mötte hennes ömhets-
betygelse genom att lägga sin af sjukdomen ännu
svaga arm om hennes lif.
»Tag det med ro, Mina. Kanske dör hon
icke den här gången ändå, och i så fall vill jag
göra något för henne så att du slipper plåga dig
med en ny martyrhistoria.»
»Åh, hon dör nog, det känner jag på mig.»
Löwenow teg och stirrade utåt, där i park
och på gator vintern höll på att bryta upp med
allt det rusk, som åtföljer storflyttning. Lik i
huset! Sjuklingen ryste till och smög sig ovil-
korligt närmare den stora, starka och lifsvarma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
