Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
tog för all tid måste skilja dem åt, ty hädan-
efter reste hennes stolthet oöfverstiglig mur emel-
lan dem.
Ett ögonblick var hon färdig att ångra, att
hon icke lemnat efter sig en enda liten upplys-
ning om hvem hon var ... ifall han skulle vilja
Men nej! hon ville — hon finge icke vidare
träffa samman med honom. Men den pärlring,
hon bar efter den döda modern kunde hon åtmin-
stone ha gifvit madam Svenson att lemna honom
tillika med en hälsning från mademoiselle Blanche.
Att den tillhört hennes döda moder skulle kanske
gifva den en mystisk kraft att hålla hennes minne
skärt i hans hågkomst, och så borde han kanske
med ringen ha godtgjorts för de utlägg, han haft
för henne. Men nej, en simpel postanvisning
längre fram från >mademoiselle Blanche» blefve
nog mer skärande.
Hon snyftade till och sjönk utmattad ned på
bänken. Hon tyckte, att hon blef tilltalad af den
äldre dam, som utom henne själf var den ende
resande på tåget, och svarade något, men visste
knappt hvad. Hon prässade sig upp i sitt hörn
och slöt ögonen, tvingande sig till beherskning.
Hon hade ju ingenting att förebrå sig och intet
att ångra i sitt beteende. Nej! Det söndersli-
tande låg blott däri att upplösningen på äfven-
tyret fått en sådan simpel prägel, och att vid
demaskeringen kavaljeren visat sig vara denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
