Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
honom att inse, att hon verkligen var den hon ju
sedermera kunde upplysa sig vara. Utländingen
kunde kanske taga henne för en äfventyrerska, som
stulit sig till det prunkande namnet om hon sade det
nu. Ja, visst skulle hon öfvertyga först med sin per-
sonlighet. Och dessutom, hade då mänskligheten i
sin könsfråga alltjämt icke hunnit utöfver »jäga-
ren och villebrådets» ståndpunkt? Åh visst! Så
ynkligt var det väl ej. Han var väl fransman, och i
hans hemland var ju bruket annorlunda — klo-
sterflicksdygd eller... Men hon ville visa...
»Jag tackar, jag ser ingen anledning att
afböja.»
Han vardt förbryllad, men uppsköt attafgöra
hur han skulle tyda hennes medgörlighet. Ett
ögonblick berördes han liksom af ett varsel — så
som när man i förbigående snuddar vid en nå-
gon, som man frapperas af, men snart glömmer
— om att betydelsen af hennes svar skulle med
sina verkningar sträcka sig längre än till stunden.
Han visade dock genast tillbaka denna tanke så-
som orimlig.
Hon hade rätt — han var endast uppöfver
lynnets hvardagsgrad. Kanske var förhållandet
så med henne också. Nå, det angick honom ej.
Bara litet angenämt nu några flyende minuter —
det var allt han ville. Hon fängslade, lockade
och roade honom, och så var det detta, att de voro
två obekanta, som visste ingenting om hvarandra,
icke ens namnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
