Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Tack — tack, det är alltsammans utmärkt.
Men sitt ner och håll mig sällskap. Ack, förr så
många kring: bordets rund, nu —— — >
Han slutade icke meningen och hon iakttog
honom tyst. Han hade åldrats, håret var starkt
grånadt vid tinningarna och vecket mellan ögom-
brynen djupare. Men i fru Holms ögon var han
alltjämt den vackraste man hon sett. Hennes
knotiga gamla ansikte, fint meleradt med röda
åderförgreningar, likt skalet på ett något skrum-
pet citronäpple, formligen strålade af moderlig
ömhet, medan hon sålunda tyst njöt af hans åsyn.
Knappast för dottren eller barnbarnen, de små
baronerna, hade fru Holm känt, hvad hon kände
för herskaren på Uppbärga, alltsen han föddes.
»Gift sig, herr Gunnar, så får han nog kära
anleten att blicka på här kring bordets rund»,
dristade hon sig omsider att säga.
»Har mor Holm blifvit tankeläserska? Tänk,
det är närmast för den sakens skull jag kommit
hem.»
»Då vill jag blott hoppas att det denna gång
är mera allvar med i spelet, än alla de gånger
herr Gunnar lofvade att gifta sig med mig.»
»Ja, — för den härliga tid, då man tror att
icke mer än våfflor med sylt fordras för ett lyck-
ligt äktenskap.»
»Herr Gunnar har allt som behöfs.»
»Men det är vå parter numera, fru Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
