Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågar ej hvad som skett, sakta smyger hon sin ena arm
under sin älskling, sluter honom i sin famn och drar
honom varligt till sig. Det är tyst, så tyst och stilla,
att löfvens prasslande, då vinden sakta susar genom trädens
toppar, höres som en hög klagosång, men den arma
kvinnan klagar ej; hon ser blott på sin son, hvars kära
drag stelna allt mer och mer, under det han hvilar i
hennes famn.
Länge ha de förblifvit så. Slutligen höres en vagn
rulla på afstånd, den tyckes närma sig allt mer och mer.
»Det är Karl som kommer hem», säger den gamle
mannen till sin dotterson, »vi skola bära ned lille Johannes
innan hans far kommer.»
»Jag bär honom allt själf», säger den arma modern,
»jag har allt burit honom förr.»
Och liksom om de minnen, som vid dessa ord vaknat
till lif, hade tinat upp den förfrusna tårekällan, så börja
stora klara pärlor falla likt daggdroppar utför de magra
kinderna. Med en förvånansvärd kraft reser hon sig upp
och går med sin tunga börda utför stigen, som leder till
hennes stuga. Hon går in i kammaren och nedlägger
sin börda på det hvita täcket på sängen. Hon lutar sig
öfver honom och lägger sitt öra intill hans hjärta, men
intet ljud höres, det är slut, riktigt slut.
Men han är ju ej våt, han har då ej drunknat, hvad
är det då? Plans väst är uppknäppt, det syns något rödt
där innanför västen, där till vänster, blod, blod!
Det är ej möjligt, kan ej vara möjligt, ett litet obetydligt
hål synes på skjortan, ett enda. Han är sårad,
men han kan ej vara död för ett så litet hål. Det kan ej
vara farligt, han har ju tydligen sökt tvätta af blodet
från skjortan, den är ännu våt. Åter känner hon på
hans händer, hans panna; jo, det är slut, riktigt slut!
Hon står orörlig och ser blott på det, som återstår
henne af den nyss så liflige, glade gossen, och hon hör
ej, att en vagn närmar sig allt mer och mer och slutligen
stannar helt nära därintill.
Af aktning för hennes sorg hade hennes följeslagare
stannat utanför stugan. Nu går den gamle mannen med
tunga steg att uppfylla ännu en plikt, att underrätta lille
Johannes’ fader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
