Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giv aldrig något förlorat!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Sjukhusfönstret stod öppet. Vänlig vårvind rörde
lätt gardinen, och lärksång och sparvkvitter fyllde
den stora, karboldoftande salen. Det skedda hade
tagit hårt på Axel Axelsson, men på samma gång
låg det ett visst tillfredsställt lugn över hans bleka
ansikte.
Han trodde, att ban ändock skulle dö, och han var
nöjd därmed.
»Nej, nu skall ni leva upp igen till ett nytt liv».
»Å, det har jag försökt med så många gånger».
»Trägen vinner! Giv aldrig något förlorat!» är
mitt valspråk. Så snart, ni blir frisk, skola vi taga
er in i godtemplarlogen igen, och nu kommer ni nog
att stå».
Det var ingeniör Edberg, den nitiske och
verksamme nykterhetskämpen, som salt hos den sjuke och
talade tröstens och förhoppningens ord.
»Nog vill jag försöka än en gång, då ni vill vara
så snäll emot mig. Men jag är en sådan stackare.
Och varför inte godtemplarorden kunde hålla mig
uppe, det förstår jag inte. Jag trivdes ju där. Jag
hade vänliga människor omkring mig, och jag fann
mig väl av att vara nykter».
»Grundfelet var, alt ni ställde er till orden såsom
något utanför stående, som ni kunde stödja er vid.
Inte får man taga en organisation så. Man måste
känna sig som en del av densamma och densamma
som en del av sig själv. Den idé, som den
representerar, skall bära en, på samma gång man själv är
bärare av densamma».
»Jag förstår», sade Axelsson eftertänksamt.
»Idén skall bli en hållpunkt, varomkring hela ens
tankevärld svävar — den skall fylla en själv mea
sitt innehåll».
»Men de finnas, som säga, alt den fattige med
nödvändighet måste supa».
»Jag finner det förklarligt, att den fattige,
vars själ aldrig odlats, dricker, men att säga, att
det är nödvändigt, alt han skall göra det — det
synes mig vara samma logik som den har, som på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
