- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
157

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När folket i den tidiga morgonväkten på väg
till julottan kom åkande förbi gården, hördes
därifrån musik. Många stannade och lyssnade
och när de sedan utanför kyrkan träffade
Bred-viksfolket, blef där ett spörjande och undrande
om hvad som skett. Då blef olyckan känd,
som drabbat fru Axelson.

Hela julnatten fortforo tonerna att ljuda. När
det redan var långt lidet mot morgonen, ehuru
ännu ingen stråle af det sena dagsljuset
upplyste julmörkret, listade sig en skugglik gestalt
ut genom dörren till fru Axelsons rum och kom
in i den halfmörka salongen, där ett ljus osande
stod och brann ned i ljusstaken.

Nu hade frun ändtligen somnat och fått ro,
hviskade jungfru Lotta. Men skulle icke herr
Magnus också tänka på hvila? Han kunde väl
behöfva sofva efter en sådan natt.

Herr Magnus nickade instämmande, i det han
slutade med ett ackord. — Ingenting kunde
skänka ro och tröst såsom musiken, upprepade
han och stängde instrumentet. Men han ville
i alla fall följa Lottas råd: nu kände han, huru
trött och frusen han var.

Jungfru Lotta tände ett nytt ljus och sade
med en så aktningsfull ton, som herr Magnus

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free