Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ned i ladugården. Dit behöfde Magnus icke
följa, hushållerskan, som sedan skulle ansvara
för mjölktransporten, finge gå med, bestämde hon.
När dörren stängdes efter modern, såg herr
Magnus sig långsamt om. Det var som om han
först nu upptäckt Hedda, där hon stod och
betraktade de sällsamma instrumenten på den
färgrika mattan.
En ljusning flög öfver hans ansikte. Han
gick hastigt fram till henne och började nämna
deras namn. Liksom förälskad strök han med
handen än öfver det ena, än öfver det andra
instrumentet och berättade, att han sett
bondfolket i Bretagne tråda dansen ute på gator
och torg efter säckpipans gälla toner. Han
beskref, huru spelmannen satt uppflugen på en
tunna i skuggan af ett träd, huru de dansandes
träskor slogo mot marken i takt med musiken
och huru folkdräkternas spännen, knappar och
band blänkte, glimmade och lyste i solskenet.
Och i en italiensk hamnstad hade han en kväll
hört en smältande serenad, ackompanjerad af
mandolin, medan månen lyste och magnoliorna
doftade i trädgårdarna. Mandolinen var ett
fint instrument, den både talade och sjöng som
en människostämma — tillade herr Magnus,
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
