- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
110

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herr Magnus lade orden på sitt styfva vis
och blef röd i ansiktet när, han talade. Och något
lidelsefullt i tonen förrådde, att han själf visste
sig höra till de ringaktade och förbisedda.

Hans ord gjorde verkan. Den unge
forst-mästaren svarade intet. Fru Axelson såg tyst
på sonen, medan blicken förrådde hennes
öfverraskning. Och i Heddas rörliga ansikte
afspeg-lades häpnad och bifall.

Fru Axelson sköt stolen från bordet till
tecken att måltiden var slut.

Ingen visade lust att fortsätta samtalet.
Forst-mästaren tillkännagaf hastigt sin afsikt att göra
ett besök i socknen, och sedan fru Axelson
sagt till om en häst åt honom, gick hon in i sitt
rum för att hvila efter maten. Så snart dörren
stängdes efter henne, visste herr Magnus sig
för ett par timmar vara herre öfver den
präktiga flygeln och försvann in i salongen.

Hedda gick ensam kvar i matsalen och dukade
af bordet. Hon tänkte därvid på hvilken
besynnerlig man herr Magnus var. Hade icke
hans ord förrådt både upphöjda tankar och
vackra känslor? Men hvarför var han
ohjälpligt löjlig? Hvarför gick han så slarfvigt
klädd? Hvarför såg han så bortkommen ut,

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free