Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skumma dagarna blefvo för henne ljusets väg:
den kortaste och mörkaste af dem alla var
ljusets fest. Då skulle den älskade sonen åter
träda in under hemmets tak. Då finge hon gå
honom till möte, slå sina armar om honom,
välkomna honom och leda honom upp i
högsätet.
Hemmet, som han kom till, var rikt och
präktigt. I dess hägn kunde hans ära och
ryktbarhet ständigt tillväxa. Under dess tak kunde
han leda in den maka, han en gång utvalde åt
sig. — Så soligt glad i sinnet som under dessa
mörka vinterdagar, då hon redde sitt hem till
festen, hade fru Axelson icke varit på många år.
Hon fick äfven god hjälp. Hedda var
läraktig, snarrådig och outtröttlig. Hennes flinka,
unga händer hunno med mycket, som jungfru
Lottas gamla, giktbrutna icke orkade med.
Hennes raska, unga fötter trampade många steg,
innan hushållerskan hunnit sätta sina giktstyfva
ben i rörelse.
Jungfru Lotta finge spara sina krafter och
hvila sig, hade fru Axelson bestämt. Hon skulle
skona de svullna benen, som i våras vägrat att
bära henne. Hon måste akta sig för
andtäppan, som hotade med kväfning, hvar gång hon
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
