Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Du är flink, du", sade åter den gamla frun,
när hon tog den rykande koppen. Det var
både nytt och behagligt för henne att blifva
uppassad så hurtigt och glädtigt. Jungfru Lotta
var tung och ovig att sätta i rörelse.
„Jag har lärt mig raska på", svarade Hedda.
„Sen jag var tolf år, har jag skött hushåll och
småbarn därhemma. Och min styfmor väntar
inte och har inte öfverseende om något blir
ogjordt", log hon.
„Det är väl ingenting att le åt", anmärkte
fru Axelson och såg på henne.
„Å-jo, kanske är det. För nu får hon hjälpa
sig själf och har ingen att befalla öfver, när
jag är borta", svarade flickan frispråkigt och
fortfor att le.
„Jag tror du trotsar", sade fru Axelson med
en sträng blick. „Ska ett barn inte hjälpa sina
föräldrar och vara hörsam?"
Hedda blef röd i ansiktet ända ned till den
prydliga, broderade kragen kring hennes
fin-hyllta, runda hals. Det var något särskildt med
blicken i fru Axelsons allvarliga ögon under de
stora kupiga ögonlocken. Det kändes precis,
som om dessa ögon sett tvärs igenom en
människa för att hålla dom och rannsakning med
83
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
