Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXXII. Aftonmåltid på ett skelett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
an de sågo flera stycken, sökte våra jägare fåfängt
att få dem inom skotthåll. Vargar kunde de hafva
skjutit, men ännu voro de icke beredda att
tillfredsställa sin hunger med köttet af dessa vedervärdiga,
räflika djur. Att. stora skaror af vargar hade gått
förut i släp efter den stora hjorden var tydligt, och
våra jägare hade bevis derpå i de renskrapade
buffelskeletten, hvilka lågo utmed stigen på flera ställen.
De visste att dessa skelett voro efter sådana bufflar,
som blifvit kraftlösa och skilda från driften; ty
talrika händelser af detta slag, härledande sig från att
bufflarne stånga hvarandra, eller blifva försvagade af
ålder, inträffa under det en stor hjord vandrar. Vore
det icke så, skulle vargarne icke tänka på att följa
dem, ty en buffel i sin fulla kraft kan skingra en
hel massa af dessa rädda, lurande schakaler Då ett
sådant antal bufflar är tillsammans, inträffar ständigt
att flera af dem dö; än är det några gamla, svaga
och trötta som blifva efter, än andra som fastna i de
dyiga stränderna af någon gyttjig flod eller drunkna
då de ämna vada öfver, än kor som kalfva eller
allaredan hafva kalfvar och dröja för att gifva dem di.
Alla dessa blifva offer för prairievargarne, som
ständigt hänga i hälarne på en stor buffelhjord. Dessa
vargar tyckas icke hafva något bestämdt hem, utan
löpa efter en buffeldrift, under hela dess långa
vandring.
Jag har sagt att andra aftonen efter sedan de
lemnat »butten» måste våra unga jägare lägga sig
utan aftonmåltid. På tredje dagen kände de på
allvar hungerns fordringar. Hvarken fogel eller fä
syntes på de vilda, gränslösa slätterna, som sträckte
sig omkring dem. Vid middagstiden redo de
igenom ett snår af vild salvia (Artemisia tridentata),
då ett par af dessa sällsamma foglar, som man kallar
»salviatuppen eller »prairiehjerpen» (Tetrao
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
