Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXV. En natt i ödemarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krokiga remnan och hufvudstupa störta deri. De stego
af sina hästar och nedsjönko på prairien, med
känslor gränsande till förtviflan.
Det är omöjligt att måla deras lidanden under
denna långa natt. De sofvo icke ett ögonblick.
Törstens olidliga qval, äfvensom osäkerheten om hvad
som nästa morgon förestod dem, höll dem vakna.
De tjudrade icke ens sina hästar, ty det fanns icke
något gräs i deras närhet, utan de suto hela natten
och höllo dem i tyglarne. De stackars djuren, så väl
som de sjelfva, ledo både af törst och hunger, och
mulåsnan Jeanette uppgaf stundom ett vildt skri, som
var pinsamt att höra.
Vid daggryningen stego de till häst och skredo
utmed kanten af barrancan. De sågo att hon ännu
slingrade sig åt flera håll, och till råga på deras
förskräckelse, upptäckte de att de icke kunde komma
tillbaka till deras förra nattläger, utan att hela
vägen gå i sina egna spår. Solen var skymd af moln
och de visste icke åt hvilket håll bäcken, som de
lemnat, låg, äfven om de haft styrka nog att komma dit.
De gingo långsamt framåt, talande om huruvida
de skulle försöka att hitta tillbaka eller icke, då de
kommo till en djup buffelväg med friska spår. Denna
syn helsade de med ett utrop af glädje, ty de trodde
att buffelvägen skulle leda till en öfvergång af
barrancan. De betänkte sig icke, utan redo raskt in
derpå, följande vägen utföre. Som de hade tänkt,
ledde den till bottnen af barrancan och gick upp till
prairien på motsatta sidan, der de snart anlände i
säkerhet.
Detta gjorde dock icke slut på deras lidanden,
hvilka nu hade stigit till sin höjd. Atmosferen var
het som i en ugn och det lätta dammet, upprördt af
hästarnes hofvar, inneslöt dem i ett qväfvande moln,
så att de stundom icke kunde se upphöjningen, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
