Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXIII. Jagt på en vild häst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till det yttersta. Basil följde efter. Lasson hängde
på sadelknappen, Basil hade ännu icke rört henne,
dertill hade han tid nog.
Framåt flögo de vilda hästarne och närmare
följde den djerfve jägaren, tilldess flera mil lågo
emellan honom och det ställe der han lemnat bröderna.
Inom några minuter var han ur sigte för dem.
Men de små andalusiska hästarne kunde icke
springa i kapp med araben. Mustangerna
sprungo icke nu som förut likt en ordnad trupp, utan i en
lång rad, der hvar och en tog plats, alltefter sin
snabbhet, och långt bort, främst bland dem alla,
glänste den snöhvita anföraren likt en stjerna.
Den ena efter den andra afvek ur ledet, så snart
han såg sig upphunnen af den svarta hästen, som
förde det främmande och fruktade föremålet på sin
rygg. Snart hade Svarta Höken upphunnit hela
flocken, och hans ryttare såg nu ingenting framför sig,
utom den hvita hästen, den gröna prairien och den
blåa skyn. Han såg sig icke tillbaka. Hade han
gjort detta, skulle han hafva märkt huru
mustangerna skingrade sig åt alla håll öfver prairien.
Men han såg icke tillbaka. Allt hvad han brydde
sig om låg framför honom, och han sporrade sin häst
på nytt och galopperade framåt.
Han hade icke behöft bruka sporrarne. Svarta
Höken syntes förstå att hans ära berodde på
utgången af jagten och det trogna djuret ansträngde sig
till det yttersta. A andra sidan kände den vilda
hästen att hans lif, eller åtminstone hans frihet
berodde derpå, och detta var nog att sporra honom till
det yttersta. Både förföljaren och den förföljde flögo
af likt vinden.
Då de skilde sig från hjorden, var det icke
mera är trehundra alnar emellan dem och de måste
hafva passerat några mil vidare, innan afståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
