Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Jeanette och »javalies»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onde. Men om icke han förföljde henne, så gjorde
vildsvinen det, ty efter kom hela driften, grymtande
och skrikande under det den sprang.
Hästarne kommo lätt ett godt stycke från dem,
äfvenså Marengo; men ännu var Jeanette i fara. Hon
hade nära två dagar varit utan föda och vatten, och
var följaktligen ganska matt. Hennes ben voro
äfvenledes mycket skadade af vildsvinens betar.
Härtill kom att tältet, som hade lossnat och släpade på
ena sidan mot marken, ansenligt hindrade hennes
flykt. Denna sista omständighet blef till slut
hennes räddning, ty vildsvinen, som upphunno henne,
fattade den hängande kanfasen i sina käkar och
slet den från packningen. Den nedföll på gräset
likt ett utbredt täcke, och svinhjorden, som nu kom
rusande samt tog den hvita väfven för sin
verkliga fiende, började stampa derpå med fötterna och
slita sönder den med tänderna. Detta gaf Jeanette
tid, och hon var i detta ögonblick, fastän blott en
åsna, förståndig nog att begagna sig deraf. Lättad
från sin börda, sträckte hon ut i galopp och
upphann hästarne, hvarefter hela kavalkaden fortsatte
färden, tilldess den hade några mil mellan sig och
vildsvinen. Här gjorde de halt i afsigt att slå läger,
ty deras djur voro icke allenast trötta, utan Jeanette
var nästan färdig att stupa. Besväret vid att »slå
läger» var nu betydligt förenkladt, ty de hade
förlorat icke allenast sitt tält, utan äfven åtskilliga
andra förnödenheter. Men hvad hade kunnat förmå
vildsvinen att anfalla mulåsnan? Det blef ett ämne
för samtal mellan våra äfventyrare, då de hunnit
svala sig litet efter den hastiga ridten. De visste
att javalies sällan anfalla utan att blifva uppretade,
och det var ganska troligt att Jeanette retat dem.
Utan tvifvel hade de ströfvat omkring för att söka
föda, och slagit ned på kalkonerna, hvilka Lucien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
