Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En kedja af förstörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
linie mot gladan, ty hon var föremålet för hans
uppmärksamhet. Det var synbarligt hans afsigt att
beröfva henne sitt nyss förvärfvade byte.
Gladan hade hört det rop som besvarade
hennes eget och tycktes känna dess betydelse, ty hon
började ögonblickligt använda sina vingars hela styrka
för att stiga högre i luften. Hon syntes besluten att
behålla sitt så hårdt förvärfvade rof eller i värsta fall
icke lemna det åt en starkare röfvare, utan att denne
skulle hafva möda af sin jagt. Det friska minnet af
den fara hon utstått innan hon erhållit sitt byte,
eggade henne utan tvifvel till detta beslut.
Foglar af detta slag flyga stundom snabbare och
kunna undkomma örnen — det vill säga somliga
örnar, ty dessa konungar bland foglarne ega olika grad
af snabbhet, liksom hundar eller hästar. Så är det
äfven med gladorna, och den, hvarom nu är fråga,
hvilken utan tvifvel hade fullt förtroende till sina
vingar, ville pröfva sin motståndares. Kanske var
han för fet, för gammal eller för ung, att med fulla
krafter kunna flyga. I alla fall tänkte gladan att
undkomma, ty om hon upphanns, kunde hon lätt,
genom att lemna sitt byte, göra ett slut på
förföljelsen, liksom hennes slägtinge hafsörnen ofta
måste göra med sin fisk. Derföre flög hon uppåt i en
spiral af omkring femtio alnar i diameter.
Om gladan hyste den tanken att hennes förföljare
var antingen för gammal, för ung eller för fet,
eller på något vis en »långsam» fogel, så skulle hon
snart tagas ur denna villfarelse. De som sågo
örnen flyga hade helt andra tankar, ja, våra unga
jägare trodde sig aldrig hafva sett ett så präktigt
exemplar af denna art, med så rika fjädrar, snöhvitt
hufvud och stjert, samt breda, välformade vingar.
Denna örn var också en af det största slaget, hvilket
tillkännagaf att det icke var någon »han», utan en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
