Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En kedja af förstörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycken grymhet som nu. Emellertid gladde de sig
åt den fasliga tarantelns död, och om det berott på
gossarne, så hade kameleonten fått föra bytet till sin håla
utan att blifva störd. Likväl mötte ett hinder från
annat håll. François, hvars lifliga ögon spelade
omkring, utropade hastigt:
»Se, bröder, se! En skorpionödla!»
Basil och Lucien blickade åt det håll, dit
François pekade, nämligen upp till stammen af ett träd,
som reste sig öfver det ställe der kameleonten kröp.
Omkring tjugu fot från marken var ett mörkt, rundt
hål, synbarligen ett som tillhört en hackspett (Picus
Carolinus). De foglar, som byggt detta näste, hade
emellertid lemnat detsamma, ty nu var det bebodt
af en varelse af ett helt annat slag, en skorpionödla,
hvars röda hufvud och bruna framdel i detta
ögonblick stucko fram ur hålet.
Alla, som rest genom de stora amerikanska
skogarne, hafva sett sådana djur, och en mera
obehaglig syn kan knappast möta ögat. Skorpionödlan,
med sitt röda hufvud och sin olivbruna kropp, ser
faslig ut, men när hon sålunda tittar fram från sin
mörka håla och vänder sitt spetsiga hufvud från
den ena sidan till den andra, under det hennes mörka
ögon blixtra af ett vildt, elakt uttryck, då är det
svårt att upptäcka ett mera vidrigt djur.
Skorpionödlans hufvud var i rörelse, och det
var detta som fästat François’ uppmärksamhet. Det
rörde sig från den ena sidan till den andra, med
ögonen på marken nedanför. Djuret beredde sig
synbarligen att gå ut och komma ned, ty
kameleonten, som prasslade bland de vissnade löfven, hade
ådragit sig dess uppmärksamhet.
Hastigt som en blixt syntes hela skorpionödlans
kropp liggande med hufvudet nedåt, tätt utmed
barken på trädet. Här stannade hon för ett ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
