Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trogen tog ett långt språng.
Men det var ingen man. Det var ett
alträd, som stormen knäckt, som ån fört med sig
ut i sjön. Det sträckte grenarna upp ur vattnet,
liksom ville det upp, upp. Rundt om hade
vattnet frusit.
Det mörknade. Natten gick långt och fort
och tyst. Trogen lade sig under grenarna.
Snön yrde.
Trogen vaktade.
Snön höljde honom, hopade sig tung på
grenarna öfver honom, föll ned. Han rörde sig
icke. Han sof, han drömde.
Han drömde sig ligga under ett gammalt
alträd vid åbrädden. Det var vår och strålande
sol. Hans herre badade i ån, och Trogen vaktade.
Hans herre var yngling. Själf kände Trogen
ungdom i blodet. Trogen slickade sin herres hand.
Och Olof lockade och pekade ut mot sjön,
dit ån förde. “Hopp, Trogen!“ Trogen hukade
sig ned, strök tillbaka, kände sig genomilas af
något underligt och tog slutligen ett språng för
att följa sin herre.
Den döende hunden hade i språnget skakat
af sig snön. Nu låg han stilla och stel på
det hvita täcket under alträdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
