Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’
I
no
du tvår din hand, i din hand bara är en hel
oändlighet. Abba, käre Fader!"
"Vik bort! Jag svindlar! Jag går på den
mörka vägen, men söker den ljusa. Du är en
dålig vägvisare, ty dina vägar äro utan mål.
Vik bort!"
"Ohohoj! Var ej rädd för det ondaL Det
onda är det godas sockel. Det är det onda
som häfver det goda mot ljuset. Du svindlar!
Ja, när du ser
uppåt, ty då blir den stjärnrymd,
som nu glider öfver grantopparna, endast millio-
ner
gånger milliondelen af en hands molekyl, en
hand, hvars storlek och hvars ägare du icke kan
fatta, och som i en liten-liten omedveten rörelse
kan upphäfva din världsrymds gravitationslag
och göra cirkus af hela tillställningen."
"Vik bort! eller lär mig att hålla fast i
något", ropade jag svindlande.
"Ohohoj! Tänk ändå, hvad homo sapiens
är asmus! Där går han och bligar mot stjär-
norna, pekar och säger: himmel. Han kryper
och darrar inför en Gud, som icke vet, att Han
är Gud, och icke vet, hur många små-små varel-
ser, som härnere tro sig kunna resonera med
Honom. De se
uppåt och glömma oftast att se
nedåt, glömma, att vara stolta och glada öfver
allt det lilla-stora vid deras fötter, det egna oänd-
.
liga gudariket."
Jag ville pröfva hans ord och såg nedåt,
men kände i samma ögonblick, att jag föll. Jag
i
11 til
1| i
11
’fl
(Hil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
