Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
gode Gud! Jag önskar att jag vore blind och
seende, önskar mig barnets vackra drömmar. Nu
är mina drömmar maror... Men nej! Jag be-
ställde nyss julmat nere hos min värdinna ... nu
kommer den!
Det knackade på dörren, man kom in. Bor-
det dukades. Ångande julmat sattes fram: fisk,
stek, gröt och klenetter. Värden lade upp de
bästa bitarna på den blindes tallrik, knöt servet-
ten kring gossen, som storögd knappast visste,
hur han skulle göra för att visa glädjen i ett
tacksamt leende. Det blef en underlig grimas,
men ögonen strålade.
De åto under tystnad. Utanför spelade stor-
men stor musik.
f
Eil I
Maten bars ut. Kaffet doftade, och den gula
flaskan drogs upp.
"Vill ni se några af mina taflor?" frågade
värden.
Den blinde log och blundade.
Gunnar Vide tömde febrilt det första glaset
i botten och lät det klinga mot silfverskålen. Han
strök upp en bronsbrun hårlock, som fallit ned
öfver pannan, och ögonen sågo mot den blinde
med en disig fjärrblick.
"Se! se!" sade han.
■I
"’Vid skiljovägen’
kallar jag taflan. Där ligger en ljuslockig kvinna
på en bår. Det är våren. Det är vårdag, och
solskenet glider rakt in i det grankransade,
blomprydda rummet och fram till en hvit,
II
H
H
i
i
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
