Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tionde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
86
plank till en annan gård: hund, som skrapade
mot trä, aflägset sorl och kallt drag.
“Nu börjar vi!“
I kaotiskt virrvarr stego nu gälla flöjttoner,
harpoljud och mer eller mindre välljudande surr-
ningar upp i gården. Det var en dansmelodi,
och tonerna dansade, tills de stöpo öfver hvar-
andra i en roligt lefvande massa, där en satyr
tycktes sitta öfverst och hvissla mellan knogarna.
Skränet från bierstugan kulminerade i ett
gapskratt, frun i andra våningen kastade ner en
tvåöring, det hördes på klangen, familjen i tredje
våningen sände ned en påse brödskorpor, jude-
barnet tystnade i fjärde, och i femte våningen —
ateliern, öppnades ett fönster.
“Kom upp till mig med din roliga låda, gubbe
du! ropade en manlig röst ner i gården.
Den blinde strök samman det gråbrunsuddiga
skägget, formade ett leende kring sina uppåtvända,
döda ögon, tog mössan af, blottande en hög,
hvit panna och bockade slutligen i en tvärkantig
knyck.
1
Ii
II:
I
I
Strax därpå satt den blinde uppe i ett stort,
fint rum. Att det var stort, det kunde han höra
vid hvart steg, och att det var fint, kunde också
höras på ljuden, hvilka icke ekade som i fattig-
mans tomma rum, utan dämpades af mjuka drape-
rier och splittrades mot mångahanda lätt, lätt
dallrande saker. Allt kunde den blinde höra —
II1
han drog sina slutledningar. Han hörde hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
