Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Åttonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
borta! Inget féansikte
var drömslottet
log ute i dimman.
Plötsligt hörde han ljudet af röster: den ena
rösten var sträf och sträng, den andra mjuk och
bedjande.
Gunnar tassade ut i gången och bort mot
dörren till gammeldagssalongen, hvarifrån rösterna
—
pappas och mammas —
hördes. Den sträfva
rösten talade:
"När jag för ett par timmar sedan, just som
jag stigit upp och gått in i mitt rum, märkte,
att silfverklockan inte stod på skrifbordet och
alldeles tycktes vara försvunnen från rummet,
gick jag ut och frågade tjänstefolket: om de
visste, hvart den tagit vägen eller hvar den blif-
vit gömd. Ingen kunde ge något svar, ingen
visste något om klockan. Nå, den där Pelle-
ringare, du vet, satt ute i köket och blåste på
kaffetåren, man hade bjudit honom. Han tycktes
—
efter hvad jag kunde märka —
ha något på
samvetet. Godt! —
jag utfrågade honom,
och då kröp det fram, ord för ord: Gunnar hade
tagit klockan för ett par tre dagar sedan —
derligt nog har jag inte förr än nu saknat
den! —
och han hade hängt upp den i sin så
kallade kyrka. Ett par nätter har den hängt
ute, och äfven i natt lät pojken den hänga där.
Tillfälligtvis hade han i går träffat Pelle på Hör-
numsvägen och då talat om allt —
underligt att
du den här gången inte fått hans förtroende,
un
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
