Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Femte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
52
baka, dels af den inneboende kärleken till fadern,
dels ock af rädslan för den hårda handen. Kär-
lek fanns, men ej fullt förtroende, och kärlek
utan förtroende är som en ömtålig blomma utan
skärmblad. Gossen sökte förtroende och förtrolig-
het på annat håll, och då stöflarnas knarrande
störde, lärde han sig att smyga i strumpfötterna.
I trots af att han nu satt där och log i tan-
karna mot karyatiden, såg han dock sorgsen ut.
Det hade kommit något af grubblare öfver hans
barnsligt öppna drag, det låg liksom en skugga
vid den höga, mjukt rundade pannan, fast den
skuggan ännu ej fått en enda bestämd linje.
Men hvar gång fadern, som mera än en gång
ertappade sonen på någon smygväg, bannade och
gjorde sitt maktspråk gällande, blef skuggan mera
skönjbar. Ögonen voro likväl klara. Och mun-
nen
längtade efter kyssar. Barnet stod än fram-
för sin hvita kyrka. Skuggan skulle nog aldrig få
makt med de ögon, hvilka nu logo mot karyatiden.
Fadern vände sig om, och strax var Gunnar
långt inne i läxan.
"Kan du?"
"Inte än, pappa."
"Inte än! Du får straffläxa tills i morgon,
dubbelt så långt, till och med nionde budet. Du
måste lära dig allvar, min gosse. Utan allvar
kan inte lifvet bli sann
glädje. Du måste tvinga
dig själf till allvarligt arbete, eljest tvingar jag.
Punkt!"
i
1
|
1!
I!
il
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
